Det är jäkligt kul att det händer så mycket i standupen och att det bildats en undergroundrörelse med folk som är intresserade och som gillar konstformen.
Jag har märkt att några av de som läser min blog är rookies, dvs folk som är intresserade av standup och som i större eller mindre grad drömmer om en standupkarriär.
Här kommer en bunke slumpvisa tankar till er. I en salig röra. Lite fritt tänkande. Kan kanske vara något att fundera på.

VAR STOLT. Det krävs mod att ställa sig däruppe. Mycket mer än vad många andra tror. Men glöm inte att om du nu kräver folks tid och uppmärksamhet så se till att du kan leverera det de förväntar sig. Välj dina tillfällen och platser med omsorg.

GE OCH TA FEEDBACK. Tala om för andra och fråga andra VAD som var bra och HUR det var bra. Var konkret. Begär att andra är konkreta om ditt framträdande. Inte bara "det var bra" utan "det var bra för att....". Men skilj på KRITIK och SMAK. Det finns många genrer inom genren standup. Och det är bra. Standup skall spegla komikerns peronlighet. Men att säga att man t.ex. inte får göra skämt om vardagsorbervationer som att handla, lämna på dagis osv är bara dumt. Klart man får. Det intressanta är HUR man gör det. En skicklig komiker är alltid intressant att se på även om man har olika smak.

FÖRSÖK INTE VARA ORGINELL - du är det ändå inte. Allt är redan gjort. Standup har funnits i mer än femtio år. Allt är sagt och gjort någon gång. Om du gillar en viss sorts humor så gör det. Vissa tror att man måste göra skämt som "det största problemet med att rövknulla en kanin i ett rymdskepp är..." för att vara orginell. Jag lovar att nån annan någon gång gjort ett skämt om att sätta på getter i en bergochdalbana. Gör din grej. Det räcker bra. Din grej kan vara att skämta om ditt jobb på dagis. Helt OK. Gör det. Det är precis lika orginellt.

VAR PERSONLIG - Hitta på ditt eget material och stjäl inte. Det är det som är unikt med standup. En komiker som framför eget material. Men det finns gråzoner. När blir man bara inspirerad och när är det stöld? Innerst inne är det väl en samvetsfråga och en fråga om konstnärlig integritet. Visst, man kan vara skicklig på att måla en kopia av en annan tavla, men är man konstnär då? Men om jag gör en egen tolkning av en "fiskargubbe" i en helt annan stil? Är jag konstnär? Inga lätta gränsdragningar. Stöld blir väl stöld om man är medveten om att man stjäl.

VAR BRA - Låter som en självklarhet. Men uppenbarligen går folk upp på scenen utan att ha fattat grejen. Jag förstår det inte. Inget är värre än en komiker som inte är skicklig. Det är som en trollkonstnär som inte övat utan man ser hur han gör. Som en sångare som sjunger falskt. Öva, öva och öva innan du går upp. Annars går det alldeles utmärkt att sitta och se på ett tag till.

DEFINIERA DIN HUMOR OCH STIL- var passar du in? Vilka scener vill du synas på? Är ditt mål att göra TV? Passar din stil för det? Jag tackade t.ex. länge nej till jobb där det skulle vara en ung publik. Min humor passade inte där. Nu har jag jobbat fram material som kan passa även i de sammanhangen så nu har jag gjort några såna jobb, och det funkade bra.

BESTÄM DIG FÖR VAD DU VILL MED DIN COMEDY - företagskomiker eller rebell? Det är milsvid skillnad. Vill du vara rebell och rå och extrem så kanske det inte är så smart att ta jobb på Försäkringskassans personalfest.

HITTA DIN NIVÅ. Att säga "ja, vi ståuppkomiker vi brukar..." och uttala sig i pressen efter fyra gig visar bara på dåligt omdöme. Ännu värre är att ta jobb som du omöjligt kommer att klara. Det är milsvid skillnad på att vara en kul typ och att vara professionell komiker. Ta inte företagsgig förrän du är mogen för det. Kör inte längre än du klarar av. Låtsas inte att du är nåt du inte är. Ta inte betalt förrän du har något att sälja. Omdöme, omdöme, omdöme. Tålamod, tålamod, tålamod. För vissa går det fortare, andra behver mer tid.
Att vara professionell komiker är ett yrke som det tar många år att lära. Du är inte ståupp-komiker för att du gått en kurs på en vecka. Precis lika lite som du är fotbollspelare för att du spelar i korpen, eller frisör för att du klippt din kompis.
Du kanske "håller på med standup på din fritid". Och det är gott så. Ja till och med fantastiskt!

HITTA DIN SCEN. Skall du uppträda för kompisar i vardagsrummet? Eller kanske på fester? Eller på rookieklubbar? Finns inte tider så skapa dem. Uppträd på universitet och högskolor, på studentkårer. Starta en egen liten klubb hemma i ett källarförråd. Tro inte att nån annan gör det åt dig.

SAMARBETA. Hitta andra som är på din nivå och samarbeta. De kanske kan uppträda med dig i din källare. Att vara ståupp-komiker är ensamt. Man behöver någon att utbyta erfarenheter med. Alla måste inte uppfinna hjulet.

HÅLL TIDEN - dra över är en dödssynd. Det enklaste sättet att göra sig impopulär bland arrangörer, och bland andra komiker, är att dra över tiden. Om du startar klubb så häng upp en klocka som kan ses från scenen. Borde vara en självklarhet.

VAR NOGGRANN OCH ORGANISERAD. "Va, var det idag?" Ingen arrangör giter att ha med strulpellar att göra. Konkurrensen är stenhård och kan du inte komma ihåg vad du avtalat så skriv ner det eller be mamma påminna dig. Visitkort är också bra.

SKAFFA DIG ETT LIV. Jämför med sportens värld. Många vill, men få blir verkligen proffs. Då kan det vara bra att ha något att luta sig emot.

LYCKA TILL